Klara Albertsson

Hej!!
Blev sovmorgon idag eftersom det var lite kalas igår. Vi hade inget planerat att göra idag än att kl 11 ta bussen till Mui Ne, en kuststad ca 5h från Ho Chi Minh.

Mattias skulle åka vidare till Phnom Penh nästa samma tid så vi sa tack och hejdå för denna gång. Jag var glad att jag var med Erika och inte blev helt själv när vi delade på varandra. Det har varit så kul att ha honom vid min sida på resan! Han är så rolig och snäll och det är kul att kunna dela upplevelserna med någon. Det har även varit en stor trygghet att ha någon med sig hela tiden. Ville man vara själv kunde man det, men ville man inte det så var det vara slänga iväg ett meddelande eller gå till receptionen där han ofta hängde. Vi båda var väldigt sociala så de blev mest att vi hängde väldigt mycket. Han har rest 2 månader i Europa själv så han verkade tycka det var skönt att också ha någon att resa med. Han har sin morfar i Skara och kusiner i Göteborg, så ses vi inte mer på resan hoppas jag att vi ses när han hälsar på i Sverige!

Jag och Erika låg 4h på en liggbuss mot kusten. Hela resan spelade ett barn ett spel på mobilen med högt ljud på. Den sängen var så irriterande men vi pluggade in egen musik så slapp man lyssna. Det känns inte som de tycker det är något problem med att spela sin egen musik högt och de verkar inte vara lika populärt med hörlurar som hemma.
Jag sov knappt något på bussen men tog det lugnt iaf.
Helt plötsligt skrek busschauffören att vi var i Mui Ne och vi fattade ingenting. Bussen var 1h för tidig(yes!!!) Och vi hade inte märkt att han stannat på massa ställen för nu var bussen typ tom.

Vi kom fram till hostelet vid 3-tiden och checkade in. Vi gick nästan direkt och käkade väldigt sen lunch vid ett ställe vid havet. Det var ingen strand där men resturangen låg precis vid vattnet. De var stora(gigantiska) sandsäckar som förmodligen var till för att skydda byggnaderna mot vågorna. Det var så varmt här, kändes som solen värmde 10ggr mer än i Ho Chi Minh(som också kallas Saigon som de hette innan kriget).
När vi precis käkat upp och hade matkoma kom två australiensare förbi. De hade åkt samma utflykt som oss till tunnlarna dagen innan men vi hade inte pratat med dom så mycket. Så sjukt att de hittade oss där för resturangen låg väldigt avskilt från vägen.
De slog sig ner och vi satt där och snackade ett bra tag innan jag blev för trött och behövde gå hem. Australiensarna heter Josh och Henry och var från Tasmanien.

Vi skulle upp kl 4 för att 4.20 nästa dag åka och titta på soluppgången vid några vita stora sanddynor.

Jag gick och la mig 21 men sov ganska dåligt. Det var så hög musik och folk festade utanför. Tur dock att jag gick och la mig så tidigt för då fick jag ändå en del sömn.

En park som ligger utanför hostelet, det var en dansk kille som också skulle ta samma buss så vi tog följe och alla låg bredvid varandra i bussen, William heter han: 

Sena lunchen i Mui Ne: 

 

Efter en sen lunch köpte vi bara lite yoghurt och åt.

 

Skönt att vara vid kusten och se havet!

 

//Klara